Veckans ideologiska fundering, vecka 5 2012, måndag den 30 januari.
Är du rädd ibland? Ja, självklart, det är vi alla. Vi är rädda för sjukdom. Vi är rädda för svaghet. Vi är rädda för att misslyckas. Vi är rädda för andra människor och vad de ska tänka och tycka om oss, Vi är rädda för förändringar, att vi ska känna oss vilsna i en ny situation. Vi är rädda för den oro som finns inom oss själva. Vi är rädda för allt oroligt – ja, ibland riktigt stormigt – som sker i vårt samhälle och i världen idag. Vi är t.o.m. rädda för själva rädslan, rädda för att vi ska behöva känna oss rädda.
De som vandrade med Jesus i Nya Testamentets berättelser, hans lärjungar/elever, var rädda. De åkte båt med Jesus över sjön Gennesaret. Det stormade, så att vågorna slog in i båten. Lärjungarna blev rädda, men Jesus sov lugnt och tryggt. De väckte honom: - ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Jesus vaknade. Han sa till vinden: - ”Tig! Håll tyst!” Jesus sade till lärjungarna: - ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”
(Bibelberättelsen är hämtad från Markus evangelium, kapitel 4, vers 35-41, som var gårdagens Evangelietext, som många predikade över i många kyrkor då.)
Ja, Jesus är alltid med när vi är rädda, och han är inte rädd, han är trygg. Han har makt över det som upplevs som en fara, det som väcker rädsla hos oss. Han kan säga till de tankar som plågar oss: ”Tig! Håll tyst!”
”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Det är ett nödrop. Ibland riktar människor det nödropet till oss, till dig och mig, inte till Jesus. Vi kan då få bli Jesus´ ”förlängda armar”, eller fungera som hans ”röst”.
”Karin, bryr du dig inte om att jag går under?!”
Hör jag ropet? Bryr jag mig. Hur visar jag att jag bryr mig? Hur hjälper jag mina vänner att bli fria från sin rädsla? Kanske kan jag avlägsna en del av det som mina vänner upplever som faror. Men oftast måste jag finnas vid deras sida och hjälpa dem att orka leva trots rädslan för faran, kanske så att de kommer vidare ut ur sin rädsla. Då behöver jag Guds hjälp att själv vara trygg, så som Jesus var trygg i båten mitt i stormen, så att inte min rädsla ökar på rädslan hos dem jag vill stötta, utan så att de kan känna tillit och trygghet i kontakten med mig.
Gud kan ge oss ”en frid som är mera värd än allt vad vi tänker” (läs Filipperbrevet, kapitel 4, vers 6-7). Med den friden inom oss får vi hjälp att hjälpa våra vänner som ropar: - ”Bryr du dig inte om att vi går under?!”
Karin Strand
