Veckans ideologiska fundering, vecka 6 2012, söndag kväll den 5 feb.
- ”Bryr du dig inte om att vi går under?!”
Du känner igen frågan från förra veckan.
Har du hört ett sådant rop från någon denna vecka?
Har du kunnat göra något för att hjälpa den som ropat?
Innan jag skrev förra veckan hade jag nyss mött ett ”rop” i ett mejl. (Detta kom jag att tänka på nu, inte innan jag skrev för en vecka sedan). ”Ropet” var format mer som en ”protest”, men jag kände nöden bakom. Och jag skrev ett direkt svar på mejlet, där jag försökte uttrycka medkänsla. Jag gjorde det snabbt och kort, för jag var mitt uppe i en viktig uppgift.
Några dagar senare mötte jag den personen i ett offentligt sammanhang. Jag fick direkt frågan:
-”Har du sett mitt mejl.” Personen hade inte läst mitt svar. (Jag borde kanske ha ringt upp personen i stället för att mejla, men jag tyckte inte jag hade tid med det då.)
Det enda jag lyckades göra i det offentliga sammanhanget var att svara: - ”Ja, jag har läst mejlet, och jag svarade på det direkt.”
Ett par dagar därefter fick jag ett mejl från personen, som var skrivet i en lugnare ton, med större öppenhet och med en del upplysningar om personens situation.
Jag brydde mig en liten aning – och det gav en ”första hjälp”. Jag hoppas att jag finner rätt tillfälle och rätt sätt att bry mig mer.
(Kanske har ett mejl jag fått denna vecka också varit ett litet ”rop” och mitt svar ”en liten hjälp”. Jag är inte säker - detta vet Gud bättre än jag gör.)
Jag är med på Facebook sedan drygt ett år.
Jag hittar så många fina texter/tankar där, som vännerna på Facebook förmedlar. Ibland ”delas” en text vidare mellan flera av mina Facebookvänner, så att jag får möta den flera gånger.
Jag vill nu här dela med er en text jag hittat på Facebook denna vecka:
”En del människor kommer in i ditt liv och blåser omkull dig.
Andra lämnar dig när det blåser som värst.
Men somliga kommer som en lugn sommarvind
och sveper sig omkring dig som en skön filt.
De kan vara borta under perioder,
men kommer alltid tillbaka.
Ta vara på dessa människor.
Det är de som hjälper dig genom stormarna.”
Måtte du och jag få hjälp att vara ”lugna sommarvindar”, som ”alltid kommer tillbaka”, så att de som behöver oss kan – och vill och får - ”ta vara på” oss, så att de får hjälp av oss ”genom stormarna”!
Karin Strand
